Medicinskt dokumenterade succéberättelser

Helande från kronisk polyartrit [1]

Dagmar M. (34) från K.:

Jag fick först ont i vristerna tidigt år 1988. Detta försvann efter att jag började bära skor med öppen tå.

Under min graviditet våren 1988 återkom smärtan, denna gång i händer och knäleder. I slutet av september fick jag dessutom ont i nacken, fingrarna, knäna och handlederna, och något senare tillkom tydliga svullnader i lederna. Jag fick utskrivet medicin som Diclofenac 50 mg, sedan Protaxon, vilket enbart lättade symptomen. Jag tillskrevs den medicinska diagnosen reumatism (kronisk polyartrit).

Man föreslog att jag skulle behandlas med guld. Eftersom denna behandling ger svåra biverkningar, ringde jag återbud till två behandlingstillfällen. De vill lägga in mig på sjukhus omedelbart, vilket jag också vägrade. Och mina problem förvärrades hela tiden.

Från och med januari 1989 kunde jag inte längre lägga handen platt på ett bord, jag hade svårt att lyfte föremål, ställa upp saker och böja mig. Att lyfta ut något från golvskåpen i köket orsakade stora svårigheter, eftersom det innebar att jag var tvungen att böja mig. Jag kunde inte heller städa längre. Att gå var svårt, oavsett vilken sträcka det gällde. Jag blev fort trött. Det var till och med svårt för mig att gå och handla.

Jag fick knölar på armbågarna. Min läkare sa i februari till mig att jag var tvungen att göra något åt min reumatism, annars skulle jag inom kort inte ens kunna ta hand om mina barn.

I mitten av april 1989 blev mina fingrar, som varit svullna sedan oktober 1988, plötsligt smala igen, och jag kunde nu åter utföra en del av mina plikter. Plötsligt kunde jag placera min utsträckta handflata på bordet. Vid ett besök hos fru S., min granne, upptäckte jag att hon, tillsammans med sin man, sedan den 9 april 1989 hade "tonat in" på en helande energi för min räkning, allt enligt Bruno Grönings lära. Jag blev djupt berörd över att den helande energin, den helande strömmen, hade åstadkommit det plötsliga försvinnandet av fingrarnas svullnad, till och med innan jag visste något om det, och jag bad därför om att få bli introducerad i Bruno Grönings lära. Den 21 april, på ett introduktionsföredrag, upptäckte jag hur jag kunde ta in den helande energin åt mig själv, vilket jag regelbundet har gjort sedan dess.

Något senare upplevde jag plötsligt en svår reaktion. Mina händer och fötter blev väldigt svullna, röda och de brände som eld. Jag kunde knappast gå och var bokstavligen tvungen att släpa fötterna över golvet. Jag tillbringade mycket tid till sängs och jag behövde mycket sömn under perioden ifråga. Men den starka smärtan i lederna gav snabbt med sig och svullnaderna gick ner.

I juli påbörjades en stadig förbättring. Jag kunde åter knyta näven, från mitten av april 1989 var mina fingrar inte längre svullna och styrkan återkom till mina händer. Jag kunde ta över allt mer av hushållsarbetet. Medan jag en gång i tiden nöjde mig med att kunna hänga tvätten på en liten ställning, kan jag numera hänga tvätten på linan ute.

Jag började gå ut med mina barn på promenader, jag kunde stå upp och stryka i en och en halv timma utan paus. Knölarna på armbågarna försvann. Jag kan skruva av kapsyler från flaskor, öppna en konservburk med en konservöppnare, vilket tidigare var omöjligt. Jag kan också böja mig ned. Efter ett halvår kunde jag för första gången storstäda hemmet igen.

Det har gått mer än sju år sedan dess. Jag kan fortfarande genomföra mina hushållssysslor med full energi. Jag har inte fått tillbaka reumatismen. Jag behöver inte längre någon medicin, och jag kan återigen vara en aktiv mamma åt mina fem barn.

Läkares kommentar:

Orsaken till kronisk polyartrit (KP) är okänd, men man tror att det rör sig om ett fel i immunförsvaret. Sjukdomen visar sig framförallt genom inflammationer i armarnas och benens leder. Ofta drabbas patienterna symmetriskt.

Kroniska inflammationer som varar en längre tid orsakar progressiva skador på lederna, vilka i ett framskridet stadium utmärks av permanent stelhet och nedbrytning av ledytorna. I 70 % av fallen börjar KP mellan patienternas 30 – 70 levnadsår. Kvinnor är tre gånger så utsatta som män.

I fru M.:s fall, dök symptomen på reumatism upp efter att hon hade fyllt 30 år. En smärtsam nedsättning av rörlighet, kopplat med svullnad av fingerleder (proximal interfalangeal- samt metakarpofalangeala lederna på båda händerna) och knäleder uppträdde. Hon uppvisade de typiska symmetriska symptomen, då både vänster- och högersidans finger- och knäleder angreps. Allt eftersom sjukdomen utvecklades angreps allt fler leder. Därmed uppträdde både smärta, inflammation och svullnad av tåleder och vrister. Ytterligare ett typiskt symptom utgörs av morgonstelheten, vilken fick henne att vara mer medveten om sina besvär vid dagens början.

Smärtan och svullnaden orsakades av inflammationen i de angripna lederna.

Tidigt 1989 kunde man uppmärksamma tydliga tecken på sjukdomens destruktiva förlopp, förutom smärtan och svullnaden, då hennes fingerleder nu började bli stela. Fru M. kunde inte längre lägga handflatan platt på bordet.

I tillägg till detta uppmärksammades reumatiska knutor i området kring armbågarna och svanskotan. Dessa antas vara orsakade av, bland annat, en inflammation i de små blodkärlen (vaskulit). Knutorna uppträder främst subkutant på kroppsdelar som är utsatta för tryck såsom armbågarna, bakhuvudet och svanskotan.

I fru M.:s fall kunde medicinerna, ämnade att reducera inflammationen, endast skänka henne en viss lättnad av symptomen, men de stoppade inte sjukdomens förlopp. Därför, tidigt 1989, rekommenderade hennes läkare att hon skulle låta sig behandlas med guldsalt, i hopp om att kunna sätta stopp för sjukdomens vidare utveckling, eller åtminstone minska anfallens frekvens. Guldsalter kan i vissa fall minska sjukdomens aktivitet och därmed medföra en förbättring. Tyvärr kan de också ge också biverkningar i form av inflammationer i hud och munhålan (dermatit, stomatit), njurskador (membranös glomerulonefrit), vilket i sin tur kan leda till nefritiskt syndrom eller njursvikt, samt skador på benmärgen (aplastisk anemi, agranulocytos och/eller trombocytopeni).

Fru M. vägrade att genomgå behandlingen med hänsyn till de svåra biverkningarna och accepterade möjligheten till ytterligare försämring i sitt tillstånd med anledning av sjukdomens progression.

År 1989 beskrevs sjukdomen på följande sätt av hennes dåvarande läkare:

"allvarlig primär kronisk polyartrit, med svullnad och deformering av lederna." [2]

Han sade också:

"Diagnosen fastställdes genom en överväldigande mängd kliniska bevis samt laboratorie-analyser." [3]

Den plötsliga nedgången av inflammationen och svullnaden av fingrarnas leder som skedde i april 1989, utan någon som helst förändring av hennes medicinintag, kan beskrivas som en slumpmässig remission. Man bör dock allvarligt beakta det faktum att remissionen skedde samtidigt som hon fick motta den helande energin från familjen S. Fru M. fick under en diskussion med sina grannar kännedom om helande på distans genom den helande kraften, vilket hon också satte tilltro till, och fick på så vis nytt hopp i hennes i övrigt hopplösa situation.

Typiskt är också att kroppen uppvisade en reaktion efter att ha tagit emot Heilstrom. En icke-initierad åskådare kan i en sådan situation uppfatta detta som en förnyad attack av sjukdomen, snarare än ett tecken på tillfrisknande. Det är dock ett faktum att denna typ av reaktion kan observeras vid helandet av alla möjliga sorters sjukdomar, varefter helnade uppnås i de allra flesta fallen.

Det därpå följande kliniska förloppet talar för sig själv. Efter att fru M. hade kommit över den första reaktionen, blev symptomen hela tiden allt mindre allvarliga, utan förnyad användning av mediciner. Under de följande sju åren av observation har hon inte haft något återfall.

Hennes makes vittnesmål angående händelserna ifråga imponerar:

Härmed avlägger jag, Raimund M., följande vittnesmål:

"År 1988 insjuknade min fru sjuk i reumatism. Hon fick det i en extrem form. Hon klagade över att smärtorna förvärrades dagligen. Fingrarna svullnade upp, hon fick svullna fötter, svullna händer och leder, riktiga knölar på armbågarna. Hon kunde inte röra huvudet fritt och det gjorde till och med ont att tugga.

Hon kunde omöjligen sköta sitt hushållsarbete. Min svärmor kom under veckan och på helgerna såg jag efter hushållet så gott jag kunde. Trots att hon tog starka mediciner för att bekämpa reumatismen, blev smärtorna allt värre.

I april kom hon till Bruno Grönings Vänkrets. Hon slutade att ta medicin. Inom en månad hade hennes tillstånd förbättrats märkbart. Idag, nästan tre år senare, kan hon återigen sköta hushållet helt utan hjälp. Hon är smärtfri och glad på nytt." [4]

Den 23.01.96 skrev hennes ansvarige läkare följande uttalande om händelserna ifråga:

"Jag är fru M.:s familjeläkare och ansvarig för hennes fall. År 1988 fick hon reumatoid artros, med svåra symptom. Fru M. var vid tidpunkten ifråga sjuk såtillvida att hon led av reducerad mobilitet, samtliga större leder var smärtsamt svullna och orörliga, och även knogarna och vristerna var angripna.

Detta tillstånd helades vid tidpunkten ifråga spontant, utan att anti-reumatisk medicin skrivits ut av mig.

Laboratorietester utförda år 1994 och 1996 visade negative reumatiska värden och vid båda tillfällena hittades inga tecken på inflammation. Någon återkomst av RA värden har inte skett sedan 1988." [5]

Referenser:

A-MWF = Ur arkivet för MedicinVetenskapliga Fackgruppens specialistläkare D-Hamburg/Hennef-Sieg

[1] Från Dagmar M.s rapport om sitt helande, producerad i samarbete med den lokale medhjälparen i succéberättelsegruppen i Bruno Grönings Vänkrets, och omarbetad av författaren i samråd med den helade i syfte att offentliggöra den.

[2] Medicinskt uttalande av Dr. H., specialist i invärtes medicin från K. daterad den 13.04.1992, A-MWF

[3] ibid.

[4] Vittnesrapport av Raimund M. från H. daterad den 17.03.1992, A-MWF

[5] Medicinskt uttalande av Dr. H., specialist i invärtes medicin från K. daterad den 23.01.96, A-MWF