Medicinskt dokumenterade succéberättelser

Helande från ärftligt proteinförlustsyndrom (intestinal lymfangiektasi)

Raimund S. (14) från H.:

Christel S. (51) berättar om helandet av hennes son Raimund: [1]

Vi har haft det svårt, men allt det ligger bakom oss nu. Vår son Raimund föddes den 22.9.1983 och de första fem månaderna gick allt bra, eftersom jag ammade honom. Men sedan började det: hans ögonlock var fulla av vätska, han hade allt för mycket avföring, som var vit och luktade illa.

Doktorn hittade inte problemet och han skickades till sjukhus. Detta var den 12 mars 1984. Där fastställde man att han led av otillräcklig proteinförekomst. Man förstod däremot inte hur han förlorade proteinet. Efter tre veckors undersökningar, upptäckte man vid en morfologisk undersökning att lymfkörtlarna i Raimund var förändrade och det var där proteinförlusten kom ifrån. Men det värsta av allt var att Raimund knappt hade någon naturlig immunitet mot sjukdomar. Hans immunförsvar var så minimalt att läkarna inte visste vad de skulle ta sig till.

På sjukhuset i K. fick jag veta att situationen var hopplös, vilket tog mig hårt. De sade till mig att mitt barn aldrig skulle kunna leka som sin bror. Jag skulle bli tvungen att acceptera fakta och leva mitt liv i enlighet med det.

Raimund flyttades sedan till universitetssjukhuset i G. Sjukhusets professor gav mig lite mer hopp, men som svar på frågan: "Kommer mitt barn någonsin att bli bra igen?", lät han mig förstå, utan skuggan av tvivel, att jag inte kunde räkna med att han skulle bli frisk, han skulle bli tvungen att äta en särskild kost hela sitt liv för att överleva. Jag vare sig kunde eller ville acceptera detta, utan hoppades på ett mirakel.

Jag berättade om min desperation för en bekant, utan att veta att hon var med i Bruno Gröning-gruppen, och hon och andra vänner gjorde Einstellen för mig och min son utan att vi visste om det.

Detta gav som resultat att allt blev helt annorlunda än vad läkarna hade förutspått, allting förändrades till gott.

Dieten, som Raimund borde hålla sig till hela livet, har jag sedan maj månad 1984 så sakta bytt ut mot normal kost. Sedan slutet av 1984 har han ätit en helt normal kost. Tilläggas kan att inga andra sjukdomssymptom har uppträtt, tvärtemot alla läkarnas prognoser.

När min bekant i slutet av 1984 äntligen berättade för mig om Bruno Grönings lära, bad jag omedelbart att få bli introducerad, så att min son och jag personligen kunde övertyga oss om sanningen.

Mitt barn har nu varit fullkomligt friskt i 13 år. Han leker helt normalt med sin bror och äter allt.

Vid alla kontroller de följande åren, höll jag till en början tyst om att Raimund inte åt sin specialkost längre. Trots detta steg värdena för proteinförekomst och immunförsvar och höll sig inom de normala gränserna. När jag slutligen tog mod till mig och berättade för läkarna att jag inte längre höll mig till dieten, kunde de inte förstå hur det kunde komma sig att Raimund nu var helt frisk, trots deras förutsägelser.

Den tacksamhet min man och jag känner för denna enorma gåva kan inte beskrivas med ord. Raimund var alltid kritvit. Det fanns ingen lyster i hans ögon. Och nu strålar han, har rosor på kinderna och är sin brors like i allt.

Läkares kommentar:

Efter en biopsi av tunntarmen (vävnadsprov taget i tunntarmen) kunde diagnosen intestinal lymfangiektasi fastställas hos den 6 månader gamla Raimund S. [2]. Detta tillstånd karaktäriseras av svår proteinförlust via tarmen, en minskad nivå protein i blodet, vätskeansamling i vävnaderna (ödem) samt en reducerad nivå av lymfocyter och immunoglobulin (proteiner som ansvarar för kroppens försvar mot sjukdomar) i blodet. Tillståndet orsakas av en ärftlig missbildning av lymfkörtlarna i tarmen. Provsvaren från april 1984 visar tydligt att barnet hade nått ett allvarligt och hotande tillstånd med anledning av sjukdomen. Hans totala proteinmängd var allvarligt reducerad till 34,1 mg/dl [4] (normalt 190 - 860 mg/dl).

Man kan också mäta skadornas utbredning genom ett särskilt test i vilket man mäter hur stor mängd kroppsprotein som försvinner via tarmen. Detta klargjordes i den slutliga rapporten daterad den 6.5.1984 från universitetssjukhuset i G där Raimund var inlagd. Krom-51-albumin testen visade att Raimund inom fyra dagar förlorade 52 % av det intravenöst tillförda krom-51 märkta albuminet. [5] Ett normal värde ligger på under 1 %. Utan behandling skulle Raimund inte överleva på grund av proteinförlusten från tarmen. Under sin sjukhusvistelse fick barnet extra protein genom dropp, men i det långa loppet är den enda effektiva behandlingen en speciell kosthållning.

Denna extrema och livslånga diet var omöjlig för fru S., som mamma, att hålla. Så snart som 14 dagar efter han blivit utskriven från sjukhuset började fru S, som tyckte synd om barnet som vid det här laget inte längre visade några symptom på sjukdomen, så sakta att byta ut dietmaten mot förbjuden mat. Eftersom Raimund tålde denna mat väl, trots läkarnas förutsägelser, åt han en helt normal kost i slutet av 1984, även om mamman aldrig berättade detta för läkarna vid de regelbundna återbesöken. Eftersom hon gick på alla återbesök utan undantag, kan värdena för pojkens blodproteiner och immunoglobulin följas mycket noga under två års förlopp.

Från den 12.3 – 5.4.1984 låg Raimund på sjukhuset i K. och flyttades den 5.4 till universitetssjukhuset i G. Där låg han kvar till den 27.4.1984. Det första återbesöket skedde den 8.6.1984, följt av andra återbesök den 19.10., 28.11.1984, den 20.2., 27.6., 25.11.1985 och den 29.1.1987.

I april 1984 började fru S. väninna att skicka Heilstrom åt Raimund i enlighet med Bruno Grönings lära. Den första ökningen av protein och immunvärden kan förklaras rent medicinskt eftersom dessa ersattes på sjukhuset, och dessutom minskade den strikta dieten förlusten av dem. Vid det följande återbesöket efter utskrivningen från sjukhuset i slutet av april 1984, kunde man med anledning av den normala kosthållningen förvänta sig ytterligare en försämring av koncentrationen protein i blodet, då de morfologiska förändringarna i lymfsystemet då skulle ha spelat roll. Från en medicinsk synvinkel borde detta definitivt ha märkts, åtminstone på de senare kontrollerna efter 1984. Men proteinnivåerna stannade inom det normala ända till den sista kontrollen 1987. Den 29.1.1987, efter att ha ätit vanlig kost i mer än två år, uppmättes ett helt normalt totalt proteinvärde på 7.4 g/dl (normalt 7-8 g/dl), en icke exceptionell elektrofores (72 % albumin) och ett normalt immunoglobulin. (igG 642 mg/dl).[6]

Den 06.05.1984 utfärdades ett medicinskt intyg av pojkens behandlande läkare på universitetssjukhuset, Prof. Dr. G, åt Raimunds föräldrar:

I ovan nämnda barns fall, föreligger ett tillstånd som [...] kräver en livslång diet. Eftersom den här typen av mat är betydligt dyrare än vanlig mat, medför det en extra, tung ekonomisk belastning för barnets föräldrar…" [7]

Vid det sista återbesöket i januari 1987, utfärdade den behandlande läkaren på barnsjukhuset, Prof. Dr. G, ett avslutande intyg till barnläkaren Dr. O, som skulle ansvara för patienten i fortsättningen:

"Förbättringen fortgår stadigt. Trots att dieten inte har hållits helt och hållet, har detta inte medfört någon förlust av immunoglobulin eller lymfocyter. Det skulle givetvis vara av största intresse att åter få en titt på tarmens slemhinna…" [8]

Till dags dato (1996) har Raimund inte haft några ytterligare symptom, vilket är en klar indikation på att barnet är friskt.

Detta helande är särskilt märkvärdigt, så till vida att vare sig mor eller barn var medvetna om att deras bekant skickade Heilstrom åt dem. Därmed är möjligheten att det skulle röra sig om suggestion utesluten. Tilläggas kan att det handlade om en medfödd, organisk störning, vilken inte på något sätt påverkas av psykosomatiska orsaker.

Referenser:

A-MWF = Ur arkivet för MedicinVetenskapliga Fackgruppens specialistläkare D-Hamburg/Hennef-Sieg

[1]Succéberättelse av fru S. angående hennes son Raimund, A-MWF

[2] Biopsi gjord den 27.3.1984, en specialistundersökning utförd av Prof. Dr. S. på Institutet för Patologi på Universitet i G., data citerad från: utskrivningsintyg från sjukhusvistelsen den 12.03 – 05.04.1984 på barnsjukhuset i K., A-MWF

[3] Från laboratorierapporten skriven av den medicinska utrustningsgruppen i G. den 05.03.1984, A-MWF

[4] Utskrivningsintyg från sjukhusvistelsen på barnsjukhuset i K. (s.a.2), A-MWF

[5] Utskrivningsintyg från sjukhusvistelsen från den 05 – 27.04.1984 på sjukhuset I G., A-MWF

[6] Journal skriven vid återbesök på universitetssjukhuset av Prof. Dr. G., A-MWF

[7] Läkarjournal daterad den 08.06.1984: Prof. Dr. G. Universitetets barnsjukhus i G., A-MWF

[8] s.a. 6