EN REVOLUTION INOM MEDICINEN?

Revue, daterad 14.8.1949: söker klarhet i den ödesdigra frågan

Presseartikel in der Zeitschrift Revue vom 14.08.1949All vidare verksamhet för BRUNO GRÖNING, MIRAKELMANNEN FRÅN HERFORD, Som botade tusentals obotligt sjuka i maj och juni 1949 enligt deras egna uppgifter, har stoppats på grund av nordtyska läkares och myndigheters intolerans. Den 3 maj 1949 blev Gröning förbjuden att fortsätta med sin verksamhet som botare. Sedan den 29 juni har han dragit sig tillbaka från allmänheten. Men Bruno Gröning har inte försvunnit och frågan om hans underbara kraft som botar är ännu inte avgjord. För Revue har öppnat möjligheten för Gröning att komma i kontakt med en stor medicinsk klinik, där han kan verifiera sin förmåga att bota inför kritiska, men opartiska läkare. På så vis har Revue gett Gröning en chans att bevisa sin förmåga för moderna vetenskapsmän: "Jag botar det obotliga." Revue börjar idag publicera resultatet av 150 oantastliga experiment. Läs vad våra korrespondenter Bongartz och Laux berättar i Revue under vetenskaplig ledning av psykologen och läkaren dr. Fischer.

REVUES PLAN

"Revue" påbörjar idag en serie vars ämnesområde når långt bortom det rent journalistiska. Fokus ligger på en man som trots sin enkelhet har blivit berömd på bara ett par månader: Bruno Gröning, som i Herford och i andra städer på ett underbart, gåtfullt sätt har botat eller förbättrat tusentals människor, vars sjukdomar ansågs obotliga. Ingen politiker, ingen ekonom, ingen artist har under efterkrigstiden berört människor så som Bruno Gröning. Även i andra länder, till och med i England och Amerika, har hans rykte spridits och sensationella rapporter har skrivits, alltifrån lovordande till skeptiska eller arrogant förkastande. Det nedgörande föraktet har funnit näring i sensationslystnad, okontrollerade rykten och motstridiga uttalanden. Nästan överallt har man saknat tillräckligt med allvar, ansvar, opartiskhet och förståelse för betydelsen av det problem som Bruno Gröning på en natt har dragit fram i rampljuset ur den medicinska dispytens trånga korridorer.

De fackmedicinska medarbetarna på "Revue" har i ett annat sammanhang sedan länge varit intresserade av frågan om de flesta sjukdomars utveckling av själsliga orsaker, och studerat utvecklingen av relevant forskning i den icke tysktalande världen, vilken ofta inte uppmärksammas i Tyskland. I Grönings fall handlar det inte enbart om mirakeldoktorns person, utan även om de viktiga psykiska, det vill säga själsliga orsakerna till flesta sjukdomar, och uppmärksammandet av dessa inom den psykoterapeutiska behandlingen av patienter. Gröning kan vara ett fenomen inom behandlingen av sjukdomar med själsliga orsaker. Därför tar "Revue" ett för tidningspressen ovanligt beslut då kampanjen för Gröning i norra Tyskland har antagit allt mer kaotiska former – vissa dagar har så många som sex tusen personer samlats framför den plats som är hans vistelseort.

Konflikten mellan Grönings oräkneliga anhängare och hans få, men inflytelserika motståndare, har antagit alltför stora proportioner. En medicinsk kommitté, samt myndigheterna i Herford, har utfärdat ett förbud mot att bota för Gröning. I Herford, Hamburg och i många andra städer fortsätter dock tusentals sjuka att vänta på mirakelmannens hjälp. Till slut har myndigheterna gripits av en väldig förvirring inför fenomenet Gröning, så till den grad att man befarar ett olyckligt slut på historien för fenomenet själv. Kommer Gröning att bli utsliten på grund av motståndarnas makt, eller genom de trognas tillit? Kommer den enkle, intellektuellt tafatte mannen Gröning – som är fylld av en genuin medvetenhet om sin kallelse och hyser ett ärligt uppsåt att hjälpa – att förgås, eftersom de "anhängare" som närmat sig honom i syfte att tjäna pengar på hans förmåga att bota också har erbjudit hans opponenter mycket skvaller? Eller kommer ett medicinskt, eller ett annat slags vetenskapligt institut i Tyskland, på grund av en uppriktig och ärlig önskan att utöva vetenskap, att gå med på att ge Gröning en möjlighet att kliniskt bekräfta sin förmåga – något som vilken stor klinik som helst i USA gärna skulle göra. Efter fruktlösa diskussioner befarade man i slutet av juni att Gröning skulle bli utsliten. Frågan om huruvida man kommer att erkänna att han har en underbar hälsobringande andlig förmåga att påverka människor, eller om man kommer att bevisa att hans påstådda förmågor är ett misstag – till och med lurendrejeri – kvarstod dock obesvarad för miljoner lidande människor.

Vid den tidpunkten bestämde sig "Revue" för att skicka en specialstyrka av korrespondenter till norra Tyskland, bestående av Helmut Laux, Heinz Bongartz och en vetenskapsman, psykologen och läkaren, prof. H. G. Fischer från Marburg. Korrespondenterna skulle lokalisera Gröning, vars spår redan började bli suddiga. Tanken var att noggrant undersöka ett stort antal fall som behandlats av Gröning, och förmedla en övertygande rapport om hans framgångar eller misslyckanden. Om denna förundersökning föll väl ut, skulle "Revues" korrespondenter skapa sig en bild av förhållandena runt Gröning och om personen Gröning själv. Beroende på resultatet av dessa undersökningar, hade korrespondenterna fått både uppdrag och medel till att skilja Gröning från ett eventuellt negativt inflytande från hans omgivning och bereda vägen för honom ut ur det kvävande kaoset av troende, läkare och byråkratiska myndigheter. Om han gick med på det, skulle han erbjudas en fristad på en okänd avsides plats. Samtidigt skulle Revue-korrespondenterna – om förundersökningen föll väl ut, vill säga – påbörja förberedelserna för att uppnå ett samarbete med en ledande tysk universitetsklinik. Detta skulle ge Gröning en möjlighet att bevisa sin förmåga inför en vetenskapskommitté. Om han misslyckades, skulle en tydlig oantastlig rapport informera allmänheten om det negativa resultatet. Detta var "Revues" plan.

Planen sattes i verket den 28 juni 1949. Den har inneburit svårigheter, äventyr och överraskningar. Men man har också fram till dags dato genomfört planen utan att allmänheten blivit medveten om det – i syfte att säkerställa ett gott resultat. Gröning försvann för allmänheten den 29 juni klockan 11.45 i Hamburg. Idag börjar "Revue" publicera en djupstudie av korrespondenterna och läkarna som ledde den, som behandlar förhistorien till, och berättelsen om, det största och mest överraskande medicinska experiment som någonsin har möjliggjorts av en veckotidskrift.

Bruno Gröning: ett fenomen som själsläkare

av Helmut Laux och Heinz Bongartz under vetenskaplig ledning av psykologen professor Fischer

I Bruno Grönings spår

Läkarnas inställning

Vi lämnade Frankfurt den 29 juni, samma dag som Bruno Gröning plötsligt försvann spårlöst i Hamburg. Vi journalister var naturligtvis nyfikna och inte heller professor Fischer kunde dölja sin nyfikenhet helt, även om han var reserverad. Han hade emellertid bestämt sig för att närma sig fallet Gröning på ett systematiskt sätt för att långsamt och noggrant skapa sig en uppfattning om honom. Vårt samarbete med professor Fischer fungerade utmärkt redan från första dagen. Han har genomgått den vanliga medicinska utbildningen. I egenskap av skolmedicinare kan han uppskatta sjukdomarnas allvar och avgöra huruvida de har försämrats eller botats. Å andra sidan är han psykolog och använder psykoanalys (utforskning av själen) och psykoterapi (behandling av själen). Om Grönings metod verkligen visar sig ha effekt kommer den att bli kategoriserad som en psykologisk behandling – såvida inte Gröning har andra krafter till sitt förfogande som fortfarande är okända inom dagens psykoterapi.

Bildtext: Psykologen prof. dr. Fischer (till höger) diskuterar på uppdrag av REVUE förberedelserna inför den kliniska prövningen.

Psykologen prof. dr. Fischer (till höger) diskuterar på uppdrag av REVUE förberedelserna inför den kliniska prövningen.

Vi anlände till Bielefeld på kvällen den 29 juni, och eftersom professor Fischer av en händelse redan kände chefen för Hälsoinstitutet i Bethel, professor Schorsch, vände vi oss till honom först. Professor Schorsch spelade en viktig roll i den medicinska kommitté vars beslut bidrog till att ge Gröning ett förbud att bota. Först ville han inte träffa oss journalister, utan tog bara emot professor Fischer och delgav honom sina intryck av Gröning: "Han är en totalt primitiv person; framförallt har han ingen 'karisma'." För de som inte känner till ordet påpekar vi att forskarna kallar det för "en känsla av att ha ett uppdrag". Schorsch sade att den religiösa "känslan av att ha ett uppdrag" som Gröning talade om i Herford och på andra platser, var "ren teater". Det handlade snarare om egoism och självförhävelse. I syfte att bevisa sina ord, visade Schorsch oss ett uttalande av en expert på grafologi som var av samma uppfattning. Professor Fischer tog hans åsikter i beaktande. Professor Schorsch gav för övrigt inte intryck av att hysa någon medveten fördom. Han verkade lätt ointresserad. Han var knubbig och gemytlig, och det verkade som om han helst inte skulle vilja höra talas om fallet Gröning igen. Troligtvis ville han inte kastas in i något känslosvall och inte heller utstå någon mer olägenhet. Han sade att vi inte borde luta oss mot hans åsikter, utan ta reda på mer om fallet på egen hand.

Dr. Wolf, överläkaren för Stadssjukhuset i Bielefeld var mer öppen. Han verkade definitivt dela vår åsikt att fallet Gröning måste undersökas förbehållslöst. Han påpekade dock att man hade gett Gröning chansen att bevisa sin förmåga på olika medicinska kliniker. Så vad skulle man tro när Gröning hade tackat nej? Kunde man verkligen klandra läkarna för att de betraktade en man som hade vägrat att bevisa sin förmåga, med stor skepticism?

Vi undrade givetvis också varför Gröning hade undvikit en sådan klinisk observation och bedömning av hans metoder. Hade Gröning något skäl att misstro professor Wolfs objektivitet? När professor Fischer några veckor senare ordnade så att Gröning skulle kunna arbeta inför läkarna på Bielefelds sjukhus, upplevde tyvärr också han att dessa bara hade ett syfte, nämligen att förstöra Gröning under en täckmantel av hjälpsamhet: genom att man bara gav honom fall som redan befann sig bortom all hjälp, till och med för Gröning. Professor Fischer såg sig därför tvungen att avstå från att låta Grönings metoder bedömas av läkarna i Bielefeld.

Det sades dessutom att chefen för folkhälsan i Detmold, dr Dyes, hade sagt åt Gröning att oavsett hur mycket bevis han än gav på sin förmåga att bota, skulle de ändå stoppa hans arbete! Därför ringde professor Fischer upp dr. Dyes från Herford för att fråga honom om detta, och dr. Dyes skämdes inte för att erkänna. Gröning hade gjort ett dåligt intryck på honom. Dr. Dyes var full av en medicinares högmod och utomordentligt nöjd med sin egen inställning.

På det viset hade Gröning kommit att förlora allt förtroende för att läkarna skulle vara objektiva i sin bedömning, och man kan knappast hålla honom till svars för att inte ha accepterat sjukhusets erbjudande om experiment. Med sin alltid känsliga intuition hade denne i grunden enkle man uppfattat den orättvisa behandling som väntade honom.

Dokumentarfilm

Dokumentärfilmen
„Fenomenet
Bruno Gröning”

visas på bio i många städer världen över

Grete Häusler-Verlag

Grete Häusler Verlag: Här finns ett stort urval av böcker, tidskrifter, CD-skivor, DVD-skivor och kalendrar.

fwd

Forskarna kommer till tals: Intressanta aspekter av Bruno Grönings lära