Tidsvittnet H. Steurer
Bruno Gröning hjälper en krigsveteran
Bruno Gröning tog ofta tåget till de hjälpsökande, och det följande inträffade på en av dessa resor:
H. Steurer: "Tåget som Bruno Gröning åkte i rullade in på Innsbrucks järnvägsstation, där det skulle göra ett kort uppehåll. Bruno Gröning öppnade fönstret till sin kupé och tittade ut. Samtidigt råkade jag stå och vänta på perrongen utanför och jag hade svåra smärtor.
Jag hade läst i tidningen om hans arbete för lidande människor. Nu var han här och han tittade ut genom fönstret. Jag gick fram till honom och bad honom att hjälpa mig eftersom jag hade mycket ont. Han reste sig då och gick in i kupén, och kom sedan tillbaka med en kula av aluminiumfolie i handen som han räckte mig genom fönstret. Han sade åt mig att jag skulle hålla kulan tryckt mot de ställen där jag hade smärtor och att jag skulle be. Sedan började tåget röra sig igen.
Mina smärtor hade orsakats av en mina som exploderade och gav mig splitterskador. Jag förlorade mitt högra öga och en arm. Jag följde genast Bruno Grönings råd och höll kulan mot min kropp. Smärtorna försvann efter bara en liten stund och de har aldrig kommit tillbaka. När jag träffade herr Gröning fick jag omedelbart ett intryck av att han var en mycket speciell och beundransvärd person. Jag hade en känsla av att han var någon som verkligen kunde hjälpa. Han bad inte heller om någon betalning för kulan, utan hjälpte mig helt osjälviskt."