Rapport från ett tidsvittne

Förstoppning och åderbrock botas – denna händelse blev byns viktigaste samtalsämne

Samtidigt som folk väntade på hjälp på Wilhelmsplatz utspelade sig scener som den följande på andra platser:

Läkarna hade gett upp allt hopp om att kunna bota tidsvittnets mor. Hon hade inte haft avföring på sex veckor. Lavemang och laxermedel hade inte haft någon effekt. Dessutom led hon av åderbrock.

Tidsvittnet: "Vi familjemedlemmar visste varken ut eller in. Vi grep efter varje halmstrå för att hitta något som kunde hjälpa vår mamma. Sådan var situationen när vi hörde att Bruno Gröning var här i Herford hos en svårt sjuk människa på Wittekindsgatan. Jag gick dit. Där fanns redan bortåt tjugo personer som alla sökte hjälp. När Bruno Gröning kom ut för att hälsa på oss sade han till mig: ’Vänta på mig i köket. I kväll skall jag följa med dig till din sjuka mamma.’ Jag vet inte hur han visste att jag hade kommit till honom för min mammas skull. Jag hade inte sagt något till honom.

Medan jag väntade i köket bevittnade jag följande scen: En mor kom dit med sitt barn som led av en fruktansvärd kikhosta. Vi hörde den förskräckliga hostan på långt håll. De två blev visade in i köket till oss. Bruno Gröning strök ömt pojken över huvudet. Han vände sig sedan till mamman och sade: 'Var uppmärksam på ditt barn. Om en kvart kommer han att spy upp gult slem.' Därefter lämnade Bruno Gröning köket för att gå tillbaka till de andra som väntade. Plötsligt började barnet få kväljningar och försöka kräkas. Jag hann precis lyfta upp honom och hålla honom över askhinken innan han kräktes. Jag hade aldrig sett en sådan kräkattack i hela mitt liv. Senare sade Bruno Gröning till mamman: 'Ditt barn är friskt …' Hon gick därifrån och barnet hostade inte mer.

Runt midnatt körde vi till min mamma i Bielefeld. Under resan sade Bruno Gröning att jag inte skulle oroa mig eftersom kraften som botar kommer från Gud. Människan måste tro på det goda. Han tillade att han dessutom redan hade börjat hjälpa min mamma under resan; faktum var att han nu hade kontaktat henne andligen.

När vi kom in i mammas sovrum, satte sig Bruno Gröning vid hennes säng. Till min stora glädje märkte jag att hennes ögon redan var betydligt klarare. Hennes mage var dock svullen som en tunna. Bruno Gröning talade med henne och jag kunde se hur hon återigen fylldes med levnadsglädje. Hon öppnade sitt hjärta för Bruno Gröning; hon trodde på honom. Han bad om ett glas vatten åt mamma och sade att det skulle göra henne gott. Jag hämtade friskt vatten från pumpen på gården och min mamma drack det. Bruno Gröning vände sig sedan till min pappa och sade: 'Var uppmärksam på er frus avföring och urin. Ni kommer att märka och förvånas över att allting därinne löses upp och försvinner ut.' Min pappa frågade Bruno Gröning hur mycket besöket kostade. Bruno Gröning sade bara: 'Låt oss tacka Gud, och skriv som ett bevis på er uppskattning ett brev som beskriver vad ni har upplevt.'

Följande dag började mammas mage mullra. Pappa sade att den avföring hon gav ifrån sig fyllde sju pottor. Två dagar senare klev mamma upp från sängen, fullkomligt återställd. Från den stunden, och utan att någon läkare hade gjort något, läkte även hennes åderbråck och bensår. Hennes läkare var mållös. Denna händelse blev hela byns viktigaste samtalsämne.

När jag såg Bruno Gröning i ögonen, visste jag: Här är en sant troende person! Hans personliga utstrålning var unik. Om någon hade berättat för mig om en sådan upplevelse tidigare hade jag tänkt: 'Äh, lägg av, du är tokig!' Man måste uppleva något sådant själv för att kunna tro på det. Denna händelse var en unik erfarenhet för mig."