Tidsvittnet fru Anni Ebner von Eschenbach

"Som om läkaren först måste vänja sig vid att se sin hustru frisk igen"

Under åren 1950/1951 höll Bruno Gröning under en tid föredrag på pensionatet Weikersheim i Gräfelfing. Baronessan Anni Ebner von Eschenbach besökte några av dem och har skriftligt dokumenterat olika händelser. Här ett exempel:

"En gång skjutsades en ung kvinna som var kritvit i ansiktet in i en rullstol. Under föredraget förlorade hon medvetandet och såg ut som om hon var död. Bruno Gröning kastade bara en kort blick på henne och lugnade sedan ned dem som stod runt omkring henne och hade blivit lite oroliga, särskild en man vid hennes sida.

Efter dryg halvtimme vaknade hon, sträckte på sig, hade rosiga kinder och steg upp ur rullstolen. Hon gick fram till Bruno Gröning, fortfarande en aning ostadigt, men med strålande ögon och ett förvånat uttryck i dem.

'Det är underbart, min kära fru, när man kan stå på sina ben igen och hjärtat dessutom slår i normal takt! Men gör nu inte så att ni genast vill kompensera för de förlorade åren – utan vänj kroppen långsamt vid dess uppgifter!'

När kvinnan ville tacka honom sade Gröning: 'Tacka Gud! Jag är bara hans lille hjälpare, bevisa nu att du är ett sant Guds barn!'

Mannen som hade kört in henne reste sig och sade med rörd stämma: 'Herr Gröning, jag är hennes make och själv läkare, men för mig var min hustru obotligt sjuk och det finns inte någonting som jag inte har prövat. Hon däremot, hade bara en enda önskan: att få komma till er. Jag var övertygad om att hon skulle dö under resan hit, för hon var så hjärtsjuk att varje rörelse var förenad med livsfara. Jag är skakad av detta under och kan knappt tro på det!'

Medan han grät av lycka körde han ut rullstolen och slog sig sedan ned tillsammans med sin hustru på ett par stolar. De lyssnade till det två timmar långa föredraget, och han såg ofta frågande på sin fru som om han först måste vänja sig vid att se sin hustru frisk och lycklig igen."