Kommentarer om Bruno Gröning
Ansedda personer tar ställning till Bruno Gröning
|
|
"Gröning är en unik företeelse som inte kan inordnas i någon psykoterapeutisk eller psykologisk skola. Jag tror att han var en djupt religiös människa. En ödmjuk, trovärdig, godhjärtad, hjälpsam man." Helmut Kindler, förläggare |
|
|
"Med anledning av mina egna erfarenheter av och djupa insikt i Bruno Grönings lära, de tillfrisknanden som har skett genom den, hans insiktsfulla visdom, enkla och fromma karaktär liksom den kraft och trygghet som hans personlighet utstrålar, vågar jag tillåta mig att uttrycka en åsikt: Lika liten till växten som han är, lika överväldigande stor är han när han ställer hela sin vilja, sin unika förmåga och kunskap i människornas tjänst." Baronessan Anny Ebner von Eschenbach |
|
|
"Det visade sig att herr Gröning inte undersökte någon som kom till honom. Jag minns inte ett enda tillfälle då Gröning vidrörde en patient kroppsligt. Inte heller har jag någonsin hört talas om att han har försökt påverka en sjuk person till att avstå ifrån läkarhjälp. Han ordinerade inga mediciner heller (...). Jag känner inte till något tillfälle då herr Gröning har begärt pengar av en person som han har behandlat (...). Jag uppfattade honom inte som en charlatan. (…) För mig var det ett faktum ställt bortom allt tvivel att han utstrålade krafter som botade människor." Biskop dr. Hermann Kunst från Herford, 1949 |
|
|
"Gröning är ett exceptionellt fenomen som inte kan förstås vetenskapligt. (…) Man kan jämföra honom med Sokrates, Jeanne d'Arc, Gandhi och Albert Schweitzer, eftersom även han offrar sig själv fullständigt för det allmännas bästa. Hans mirakulösa framgångar är så utan motstycke att han redan har blivit en historisk person. Framtida generationer kommer att intressera sig för honom och hans arbete." Josef Hohmann, rektor på den högre grundskolan, historiker och forskare inom psykiska fenomen, 1957 |
|
|
"Bruno Gröning blev fullständigt missuppfattad och nedsvärtad av vissa grupper eftersom hans samtida alltför ensidigt framställde honom som mirakelhelare. Hans människokärlek och hjälpverksamhet som var synlig utåt och fullkomligt ärlig, äkta och genuin, betonades alltför starkt och skymde egentligen hans originella och mångsidiga karaktär: den kristne, budbäraren och predikanten. Det fanns bara några få personer som var väl bevandrade i hans livsverks och strävans innersta natur." Hella Emrich, läkare |
|
|
"Som läkare var jag så intresserad av fenomenet Gröning att jag under många veckor tillbringade många dagar, och även nätter, vid Grönings sida. (…) Gröning var en gåta för oss läkare. För det första var han kapabel att bota sjuka människor med de svåraste lidanden, till och med blinda – jag upplevde detta själv – på en kort stund genom personlig kontakt och mycket stark koncentration, eller åtminstone att förbättra deras tillstånd. För det andra hade Gröning samma framgång med sina s.k. distanshelanden, nämligen ett fullständigt tillfrisknande eller en betydande förbättring. Jag bevittnade distanshelanden också. Vi läkare både kan och bör lära oss mycket av herr Gröning, eftersom det har bevisats genom hundratals fall att den lille Gröning har hjälpt och botat fullständigt där vetenskapen och den mediciniska kompetensen redan hade misslyckats." Dr. Zetti, allmänpraktiserande läkare |
|
|
"Det är ett otvetydigt faktum att Bruno Gröning har botat många människor som fram tills dess ansågs vara obotliga. Ortodoxa medicinska kretsar skyndar sig att påpeka att detta inte kan betraktas som något exceptionellt, då det rör sig om sjukdomar som har sin orsak i det psykiska. Däremot får vi inte veta varför skolmedicinen ännu inte har lyckats lika bra med denna typ av behandling. Eller är det så att dessa fall är så få att man väljer att tiga? Den 'nya metoden att bota' i Herford är i vilket fall som helst en ovärderlig upptäckt, och det är begripligt att den skapar sensation." Ph. dr. A. Kaul |
