På Traberhof – en massanstormning av människor i Rosenheim

Upp till 30 000 hjälpsökande samlas dagligen inför Gröning i september 1949

Efter att undersökningen i Heidelberg, reste Bruno Gröning i augusti 1949 till södra Tyskland. Han ville komma bort ifrån den uppståndelse som hade skapats kring hans person, och drog sig tillbaka till en privat egendom i närheten av Rosenheim. Till en början lyckades han hålla sin vistelseort hemlig. Men så fort de första tidningsartiklarna som rapporterade om hans ankomst till Bayern hade nått ut, började en massanstormning av människor som anlände dit.

Upp till 30 000 människor strömmade dagligen till Traberhof i Rosenheim. Pressen, radion och de veckobaserade nyhetsprogrammen rapporterade om händelserna. Till och med en biofilm som kallades "Gröning" spelades in, i vilken man dokumenterade händelserna omkring honom.

Bibliska scener

Tidningen Zeitungsblitz skrev den andra veckan i september i ett specialnummer: "Under tiden hade över tio tusen människor samlats, som alla väntade i den outhärdliga hettan på att Gröning skulle komma ut på balkongen, tala till folkmassan och utstråla sin helande energi. Människorna stod tätt sammanpackade för att kunna dra full nytta av av hans "botande strålar". Effekten började snart märkas på de allra sjukaste i sina rullstolar, eller på dem som stod för sig själva i utkanten. Halvblinda människor började se igen, människor som varit handikappade reste sig på nytt, förlamade kunde återigen röra på sina stela lemmar. Hundratals rapporterade om ökad smärta på platsen för åkomman, om en dragande, huggande känsla, om ett pirrande, en känsla av obeskrivlig lätthet eller om en huvudvärk som plötsligt försvann."

Inte bara på Traberhof utspelade sig bibliska scener. Varhelst Gröning visade sig omringades han omedelbart av en stor mängd sjuka människor. Anita Höhne beskriver händelserna kring Gröning i sin bok Geistheiler heute: "Så fort Gröning meddelade att han var på väg någonstans började vallfärderna dit. De scener journalisten Rudolf Spitz iakttog vid Bruno Grönings besök i München i september 1949 var typiska:

'Klockan 19.00 stod tusentals personer på Sonnenstrasse. Klockan 22.30 var de fortfarande där. Jag hade upplevt en hel del under fem års krig, men aldrig något så omskakande som under de fyra timmar jag satt framför Bruno Gröning och upplevde en ohygglig parad av elände och lidande. Epileptiker, blinda och handikappade på kryckor pressade sig fram emot honom. Mödrar höll upp sina lama barn emot honom. Där fanns medvetslösa människor. Det hördes skrik och desperata rop på hjälp, böner, önskningar och djupa suckar.'"

Regeringsrepresentanter erkänner att de är välvilligt inställda

Anita Höhne citerar jounalisten Rudolf Spitz vidare: "De sjuka på sina bårar, de förlamade, ja hela den stora folksamlingen, observerades av ytterligare en journalist från München: Dr. Kurt Trampler som också befann sig på Traberhof i Rosenheim där Bruno Gröning bodde. Trampler hade kommit dit som korrespondent för den veckobaserade tidningen Münchner Allgemeine – och han var en sansad journalist som bara skrev ned det han själv såg eller hörde: "Vi hör en röst från balkongen – inte Grönings – och vi skyndar fram till fönstret. Chefen för Münchens poliskår, Pitzer, talar till de församlade. Han berättar att hans ischias som plågat honom i många år har förbättrats i Grönings närhet. Pitzer är definitivt inte den sortens människa som lätt blir uppfylld av hyperkänsliga fantasier, men han kan vittna om det han har observerat i sin kropp. Nu ger han öppet Bruno Gröning sitt erkännande, vilket följs av att parlamentsledamoten för CSU – Hagen – gör ett liknande uttalande."

De bayerska myndigheterna var också positivt inställda till Bruno Gröning. Dagstidningenen Münchner Merkur skrev den 7 september 1949 en artikel med titeln: "Välvillig inställning till Gröning": Ministerpresident dr. Ehard meddelade under en presskonferens på måndagen att en så exceptionell tilldragelse som Bruno Grönings verksamhet inte borde stoppas på grund av lagtekniska problem. Enligt hans uppfattning skulle det inte stöta på några större svårigheter för Gröning att få tillstånd att bota i Bayern.

Det bayerska inrikesministeriet meddelade vid tidpunkten för pressläggningen: Den inledande undersökningen av Grönings verksamhet som botare har lett fram till slutsatsen att hans arbete kan betraktas som en fri kärlekshandling och som sådant inte kräver något tillstånd enligt lagen som reglerar utövande av alternativ medicin."

Från att skada hans rykte till medicinsk dokumentation av botandena

På Traberhof förekom det en hel del aktivitet kring Gröning. Många affärsmän ville tjäna pengar på honom och hans förmåga. De skadade hans rykte och ställning, vilket medförde att myndigheterna tog avstånd från honom. När förutsättningarna blev ohållbara, drog sig Gröning undan till de bayerska bergen. Han ville undersöka några erbjudanden om att bygga hälsocenter. Hans mål var att skapa anläggningar där hjälpsökande kunde botas under ordnade former. Läkare skulle genomföra för- och efterundersökningar på samma sätt som i Heidelberg och dokumentera de botanden som skedde.