Nya vägar och återvändsgränder
Affärsmännen runt Gröning
En självutnämnd Gröningmanager med krav på ensamrätt
Av tacksamhet för att hans hustru hade blivit botad, ville affärsmannen Otto Meckelburg från Wangerooge stödja Gröning, och lade fram konkreta planer på att inrätta hälsocenter för honom. Bruno Gröning gick med på dem och Meckelburg blev hans "manager".
I slutet av december 1949 åkte de tillsammans till Wangerooge. Där talade Gröning på evenemang som organiserades av Meckelburg och utförde oräkneliga botanden. Han gav den mannen sitt fulla förtroende. I ett kontrakt som upprättades den 8 januari lade han sitt framtida arbete helt och hållet i Meckelburgs händer.
"Herr Gröning förklarar att han ger sitt samtycke till herr Meckelburgs planer, och lovar att ställa sig själv till förfogande för att uppnå ändamålet med dem, det vill säga att ge herr Meckelburg det stöd som är nödvändigt för att grunda en avsedd stiftelse, och själv stödja nämnda stiftelse och dess aktiviteter genom sin verksamhet, samt göra allt som står i hans makt som kan vara till nytta för nämnda ändamål. Herr Gröning åtar sig detta såväl gentemot herr Meckelburg som mot de övriga involverade i grundandet av stiftelsen med ovan nämnda målsättning. Dessutom lovar herr Gröning att inte ge detta stöd till någon annan person eller grupp. Han skall bara utöva sin verksamhet inom ramarna för stiftelsen och enbart efter överenkommelse med herr Meckelburg."
Redan i januari grundade herr Meckelburg Sällskapet för forskning kring Grönings metod att bota . Han var själv VD med en månadslön på 1000 DM. Bruno Gröning fick ingenting. Det var uppenbart att herr Meckelburg inte höll sitt löfte. I Bruno Gröning såg han en guldgruva, och beskrev honom nedsättande som "den bästa hästen i mitt stall". De sjuka betydde ingenting för honom. Han hade bundit Gröning till sig med ett kontrakt och ”mirakelhelaren” var tvungen att göra som han ville.
Inte förrän i juni 1950 lyckades Gröning befria sig från Meckelburg, varpå denne svor på att han skulle hämnas. "Jag skall förgöra Gröning, jag skall bryta vartenda ben i hans kropp."
En naturläkare med ett erbjudande om att hålla föredrag
Omedelbart därefter arbetade Gröning några månader tillsammans med naturläkaren Eugen Enderlin från München. Han hade blivit botad vid Traberhof och erbjöd nu Gröning möjligheten att hålla föredrag på hans praktik. Men det visade sig att Enderlin också bara ville göra affärer. För honom handlade det inte om att hjälpa, utan han ville tjäna pengar på "fenomenet Gröning". I slutet av samma år bröt Gröning med honom, och ett ytterligare samarbete med honom under 1952/1953 avslutades av samma anledning.
En karriärist till helare
Under perioden som följde höll Gröning föredrag på Fremdenheim Weikersheim i Gräfelfing. Journalisten Dr. Kurt Trampler erbjöd honom lokal och organiserade mötena. Han kände Gröning sedan hösten 1949. Då hade han sänts till Traberhof för att skriva en artikel åt en av Münchens tidningar och hade oväntat blivit botad i sina ben. Av tacksamhet skrev han boken Die große Umkehr och tog upp Grönings fall med myndigheterna. Precis som hos Enderlin var också föreläsningarna i Gräfelfing välbesökta. Otroliga botanden ägde rum. Men inte heller samarbetet med Trampler höll. Denne nådde en dag en punkt där han trodde att han hade lärt sig tillräckligt av Gröning och bröt kontakten med honom för att påbörja en egen karriär som helare.
