Gröningförbundet

Förhoppning om att kunna verka fritt genom en förening

För att kunna nå så många människor som möjligt trots förbudet att bota hade Bruno Gröning redan i början av femtiotalet upprättat lokala grupper. Där höll han helt enkelt föredrag, i vilka han inriktade sig på att delge de hjälpsökande sina kunskaper.

Rättsligt skydd och en styrelse som bestod av ansedda personer

Den 22 november 1953 upprättade han en paraplyorganisation i Murnau/Seehausen, det s.k. Gröningförbundet. Förbundet skulle skrivas in i registret för föreningar och ge Bruno Gröning ett legalt skydd för hans verksamhet. På så vis skulle han kunna undvika ytterligare en konflikt på grund av lagen om utövande av alternativ medicin.

Styrelsen i Gröningförbundet bestod bland annat av greve Zeppelin, greve Matuschka, baronesssan Anny Ebner von Eschenbach, chefsingenjör Hermann Riedinger och direktör Konstantin Weisser, samt till en början även av Rudolf Bachmann som co-instiftare, från vilken sällskapet dock snart distanserade sig. Ordförande på livstid var Bruno Gröning.

Sekreterarens girighet går före de sjukas välbefinnande

Förbundets sekreterare var journalisten och föreläsaren Egon Arthur Schmidt från Heidelberg. Redan i Herford var han en nära medhjälpare till "mirakeldoktorn" och hade grundat sällskapet Bruno Grönings Vänkrets. Denna organisation fungerade dock inte som Bruno Gröning önskade och upplöstes efter en kort tid. Gröning tog under perioden ifråga avstånd från Schmidt eftersom han hade förskingrat donationer.

Schmidt återvände till Gröning 1952 och förklarade att han hade förstått att han hade handlat fel. Han bad om att återigen få hjälpa till med uppbyggnadsarbetet av verksamheten och Bruno Gröning tog emot honom som medhjälpare. Detta gav Schmidt möjlighet att visa huruvida han verkligen var intresserad av att hjälpa de sjuka eller om han bara ville måna om sin egen ekonomiska situation.

År 1955 tog Bruno Gröning slutgiltigt avstånd från Schmidt eftersom denne inte hade förändrats. Han hade då liksom tidigare försökt tjäna pengar på Grönings förmåga. Efter brytningen inledde Schmidt flera processer mot Gröning, i vilka han i efterhand begärde ersättning för sitt arbete som volontär.

Vem finns till för vem – Förbundet för Grönings verksamhet eller Grönings verksamhet för Förbundet?

Konstantin Weisser och Hermann Riedinger tog tillsammans över posten som VD. Detta verkade till en början mycket lovande eftersom de var världsvana och deras utbildning kunde användas till Bruno Grönings fördel. En fara kvarstod dock, nämligen att de skulle uppfatta sig som överlägsna den enkle arbetaren, och agera emot hans vilja eftersom han inte hade uppnått deras utbildningsnivå.

Med tiden utvecklades verkligen situationen i den riktningen och de två männen fann det allt svårare att acceptera vad Bruno Gröning sade. De verkade fullständigt ha glömt bort att Förbundet inte bara bar Grönings namn utan också hade skapats för hans skull. För dem blev Gröningförbundet något av ett mål i sig. De tappade fullständigt bort den centrala målsättningen, att hjälpa de sjuka. Det verkade som om de hade glömt det faktum att det var genom Gröning som botandet skedde, inte genom Förbundet.

Så Gröningförbundet utvecklades alltmer i en riktning som gick tvärsemot den ursprungliga. För mannen vars namn det bar blev Förbundet till ett fängelse, en plats som istället för att ge honom frihet, begränsade honom alltmer.