Brytning med Gröningförbundet

Dags att göra en bedömning av skadan som skett

Genom trångsynt byråkrati ser man passivt på medan Gröning ska betala böter

I oktober 1957 uppstod en konflikt mellan Bruno Gröning och styrelsen för organisationen. Genom trångsynt byråkrati hade Gröningförbundet orsakat honom betydande skada. Grundorsaken till dispyten var domstolsbeslutet, i vilket Gröning på kort tid var tvungen att betala 2000 DM i böter. Eftersom han aldrig hade tagit betalt för sitt arbete och därför inte hade några pengar, hade Gröningförbundets styrelse erbjudit sig att täcka domstolskostnaderna redan när förhandlingarna tog sin början. Nu diskuterade man huruvida böterna var inkluderade i dessa kostnader. Genom en mycket lång och byråkratisk procedur ville man undersöka huruvida Förbundet var förpliktigat att stå för dessa 2000 DM. Först därefter tänkte Förbundet befatta sig med hur man skulle finansiera dessa böter. Detta innebar att man nästan säkert kunde förutse att Gröning skulle få pengarna alldeles för sent – om han fick dem överhuvudtaget. Därmed uppstod en öppen konflikt och senare en slutgiltig brytning mellan parterna.

Falska vänner 

I en skrift på 62 sidor som kallades Översikt över Förbundets aktiviteter listade Gröning allt Förbundet hade gjort som hade skadat honom. Sammanfattningsvis påpekade han: "När jag idag jämför dem som tidigare omgav mig (profithajarna Meckelburg, Enderlin, Schmidt och Hülsmann) med dem som omger mig nu (Förbundets styrelsemedlemmar), kommer jag fram till att slutresultatet är detsamma: Idag har resultatet blivit detsamma som då på grund av dem som ville vara mina närmaste och bästa vänner. Då blev jag förrådd genom smutsiga hantlangares aktiviteter. Idag har de av mina vänner som ville vara mina närmaste, svikit mig genom att passivt stå och se på medan jag genomled domstolsprocessen och anklagelserna; jag förvägrades hjälp och ingen erbjöd mig ett fordon så att jag kunde besöka mina lokala vänkretsar, ingen gjorde något åt den negativa presskampanj som bedrevs emot mig, man orsakade bara förvirring och fanns helt enkelt inte där för mig när jag behövde hjälp av människor som kunde stötta mig genom sin utbildning och den ställning de har i världen på grund av den. Ett stöd de både kunde och borde ha gett mig så att jag kunde genomföra det jag kom till jorden för: att återge människorna livskraften och visa människorna vägen till tron.

Inte en enda av dessa vänner har engagerat sig för att kämpa för frihet för min del, inte en enda har haft modet att verkligen stå mig bi. Ingenting har blivit gjort. Med småsint byråkrati har det ena beslutet efter det andra tagits. Ingen har verkligen ställt upp för min räkning, ingen har förbundit sig med hela sin själ för att en gång för alla befria mig från dessa strider i domstolen, mot pressen, eller för att skaffa mig en assistent, för att fixa bilen som inte fungerade, emot förtalet och nedsmutsningskampanjerna etc. etc. – och banat väg för mig så att jag kunde genomföra det jag har kommit till jorden för: att återge människorna livskraften, och att visa människorna vägen till tron.

Att jag behöver lugn och ro för att göra det, och inte hela tiden får bli avbruten och hindrad på grund av världsliga, yttre företeelser, att jag behöver en skyddsvall och ett försvar för att min gåva skall kunna arbeta ostört, det har ingen tänkt på. Ingen av mina vänner, ingen av dem som vill vara mina vänner. Och detta är det verkligt skamliga och utgör en sådan besvikelse för mig:

-Profithajarna ville skaffa sig fördel, och man har förstått att de är dåliga människor. -Vännerna i Gröningförbundet är alltför halvhjärtade, för likgiltiga, för bekväma, jag vill inte kalla dem illasinnade.

Och resultatet är detsamma: Jag är inte fri. Många vänner i Gröningförbundets styrelse har inte hållit sitt ord. Jag har bara blivit hindrad genom allt som har gjorts."

Föreningen blev ett misslyckande

Weisser avsade sig sitt uppdrag och Gröningförbundet, som aldrig hade blivit registrerat som en officiell organisation, upplöstes kort därefter. Istället grundades Sällskapet för främjandet av andliga och naturliga livsprinciper. Det etablerades 1959, och ledare var Erich Pelz i Tyskland och Alexander Loy i Österrike. Men inte heller denna den sista organisationen som grundades under Bruno Grönings livstid, lyckades genomföra vad han hade hoppats på. Hans namn nämndes inte ens i stadgarna.